Biologisk mångfald
|
2025-06-26
Konsten att inte klippa allt
Att skapa en ängsyta där det tidigare varit gräsmatta ger flera mervärden på tomten, det både bidrar till den biologiska mångfalden och minskar arbetsinsatsen i trädgården.
För ett antal år sedan var en oklippt gräsmatta endast, och då menar jag ENDAST ett tecken på lathet, slarv och allmän ryggradslöshet. Gräset skulle utan undantag vara kortklippt, grönt och välgödslat, utan vare sig mossa, klöver eller (gud förbjude) maskrosor.
Även offentliga gräsmattor skulle hållas på samma sätt, och som någon som jobbat med offentlig förvaltning kan jag nästan svära på att en del individer var ute med linjalen och ringde in arga rapporter om gräset någonsin översteg 3 cm.
Gradvis har det här synsättet förändrats, och det finns en mängd olika fördelar med att låta gräset växa. Det är med glädje och spänning jag ser en attitydförändring hos både kommuner och privatpersoner.
Fler arter
Förutom att man får tid över när man slipper springa runt med gräsklipparen, svär mindre när bensinen är slut eller slipper oroa sig över att robotgräsklipparen ska köra över en igelkott så är en blomsteräng mer motståndskraftig i perioder av både torka och regn, och en fröjd att vila ögonen på.
En välklippt, välgödslad gräsmatta innehåller endast ett fåtal olika växter och lockar inte till sig särskilt många insekter eller andra djur. Saknas det blommor finns det ingen mat för till exempel humlor, bin eller fjärilar som är de insekter vi människor oftast lägger märke till, men även andra små insekter som i sin tur skulle blivit mat för en mängd olika fågelarter saknas.
I en gräsyta som man slutar klippa lika ofta märks det redan på väldigt kort sikt hur arterna nästan fördubblas, och med lite olika enkla trix kan man på längre sikt mångdubbla antalet arter. Själva matematiken är egentligen ganska enkel – fler olika växter blir fler olika och mer insekter som blir fler olika och mer fåglar och så vidare.
Men fästingar då?
Det vanligaste argumentet mot högvuxna gräsytor som jag får höra idag handlar inte så mycket om slarv utan betydligt mer om fästingar. Det finns nämligen en uppfattning om att fästingar frodas i högt gräs, men faktum är att det är lite av en seglivad myt och det finns studier som gjorts som snarare visar att antalet fästingar kan gynnas av kortklippt gräs. Den största faktorn när det gäller förekomst av fästingar är tillgången på värddjur (stora däggdjur som rådjur, hare och hjort) i området.
Ska man bara sluta klippa?
Det finns många sätt att öka antalet arter i gräsmattan, och det finns inget som säger att man måste göra likadant överallt. Att lämna en liten plätt oklippt gör större nytta än att inte lämna något alls, och att klippa runt omkring den vildvuxna ytan blir en markering som säger att det varit ett aktivt val att förvandla ytan till äng. Vill man ha ännu större ytor kan man göra tvärt om – att klippa gångar och öppna platser i en i övrigt högvuxen äng.
Beroende på vilka arter du vill gynna eller vilken jordmån du har kan sen den högvuxna ytan skötas på flera sätt. Det vanligaste är att man slår den 1-2 gånger per år, gärna med ett skärande trädgårdsverktyg eller lie istället för grästrimmer, och räfsar bort klippet när det fått ligga och fröa av sig.
Att jobba med platsens förutsättningar istället för mot dem (jordmån, väderstreck, skugga osv) gör att trädgården fortare blir mer lättskött och artrikare. Vill man skynda på processen ännu mer kan man gräva bort grässvålen på några ytor och så in ängsfrön, eller sätta pluggplantor med de arter man vill få in.
För att se hur just DU kan skapa artrikedom genom att föra in ängsytor på din tomt kan Kvistar & rötter hjälpa dig utifrån dina specifika förutsättningar. Kontakta oss så bokar vi en tid tillsammans!
Vill du läsa mer?
Om du vill veta mer om sambandet mellan gräslängd och fästingar kan du läsa mer här:
Impact of mowing frequency on arthropod abundance and diversity in urban habitats: A meta-analysis
